His last breath,.

Min morfar är död.

Min morfar dog igår natt,.
Han drog sitt sista andetag i en sjukhussäng,
en säng som han aldrig velat ligga i.

Min morfar kämpade,
för livet, för att få leva,
för att få andas.

Min morfar kämpade som aldrig förr.


Min morfar var en idrottsman,
till hjärta och själ,
och trots att hans kropp redan
var försvagad av ålder och sjukdom,
gav han inte upp för en sekund.

Min morfar ville leva.


Det är knappt ett halvår sedan
min mormor begravdes och jag
minns tydligt hur min morfar grät.
Hur han gråtandes kysste den vita kistan,
hur han smekte dess yta och viskade;
"Jag älskar dig Ingrid. Vi ses snart."



Min morfar ville leva, men han fick kämpa
hårt och när han till slut drog sitt sista
andetag, var det en suck av lättnad.
Det var ett fridfullt andetag, ett andetag
som kändes skönt
- för kampen hade varit så hård.



Jag kommer inte minnas min morfar för
de stunder vi delade,
vi hade ingen 'relation'.

Jag kommer minnas min morfar
för hur han ändrades, för hur han
önskade mig lycka till, för hur han
började engagera sig litet,
för hur han försökte.

Jag kommer alltid att beundra min
morfar för hans kämparglöd,
för hans vilja.

Min morfar,.

Curt Wallström

vila i frid, morfar
/iDa;]